Under min uppväxttid i en kommunistisk diktatur utvecklades bland tjänstemän med självbevarelsedrift en vana som gick ut på att vid varje sammanträde begära ordet endast för att kunna yttra: "Jag vill bara säga att jag håller med om allt som kamrat ordförande säger!"
Ynkligt, kan man tycka - men då gällde det att överleva.
I Sverige kan man säga och tänka vad man vill men möter i stället för mångfald samma ryggradsreflex. Det må handla om Vellinge eller minaretförbud eller heltäckande slöja - varje dag skriver någon av medarbetarna på Sydsvenskans kultursida en artikel vars innehåll är: "Jag vill bara säga att jag tänker politiskt korrekt!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar